Det är nyttigt att göra analyser och jämföra vilka länder som är bäst på att driva sina intressen och agendor i EU. Som väntat är Tyskland och Frankrike i topp. Men även länder som Italien och Spanien lyckas bra med att få sina röster hörda i beslutsfattandet. Sammantaget kan man säga att de äldre medlemsländerna lyckas bättre med att påverka än de nyare. Till den senare gruppen hör även Finland och Sverige.
Spanien är ett exempel på ett land som har lyckats driva sina egna intressen med en ofta låg profil. Det har varit möjligt tack ett långsiktigt arbete där spanska politiker och tjänstemän i ett tidigt skede av beslutsprocesserna fört fram sina synpunkter och kommit med konkreta förslag för hur olika frågor kan lösas.
Det är så som också Finland borde göra. Det duger inte att stå med händerna i fickorna och titta på vid sidan om när förberedelsearbetet pågår och sedan rösta nej i Bryssel och klaga i Helsingfors när det är för sent att påverka. Det sliter dessutom på trovärdigheten i kommissionen och minskar tilltron till EU bland de egna väljarna.
Finland och Sverige misslyckades kapitalt med att påverka när strukturerna för taxonomin ritades upp. EU vill öka mängden skogsareal och minska avverkningarna med syftet att binda större mängder koldioxid. Målsättningarna är goda men åtgärderna riskerar att i förlängningen bli katastrofala för den finska och svenska skogssektorn eftersom ländernas skogsvård skiljer sig markant från övriga Europa. Skadorna kan bli stora även om det handlar om rekommendationer och är avsett att vara ett verktyg för investerare.
Taxonomimodellen kommer sannolikt att tillämpas också inom andra sektorer i framtiden, bland annat gällande biodiversitet och cirkulär ekonomi. Problemet är inte målsättningarna utan metoderna och beslutsprocesserna. Kommissionen har tagit en alltmer politisk roll och det betyder att modeller som ska grunda sig på tekniska faktorer i stället snedvrids av politiska målsättningar.
Efter ett drygt kvartssekel som EU-medlem är det dags för Finland att lära sig att påverka. Om man vill ha inflytande gäller det att vara ute i tid, komma med konstruktiva lösningsförslag i konkreta frågor, framföra egna synpunkter och berätta vad som kan accepteras och vad som absolut inte är okej. Det avgörande är att vara med från start i de viktigaste beslutsprocesserna – helst redan när tjänstemännen börjar jobba med ett tomt papper.
EU är i grunden transparent och de länder som systematiskt går igenom all information som berör kommissionens konkreta ambitioner och målsättningar har alla möjligheter att påverka och framföra sina åsikter. Finland har duktiga och ambitiösa tjänstemän men på den politiska nivån saknas en strategi som sträcker sig över valperioderna.
Det är bättre att vara en del av lösningen än en del av problemet. Det gäller framför allt ett mindre land som både geografiskt och i vissa politiska frågor befinner sig längre bort från maktens centrum.
